Justin Fashanu föddes den 19e februari 1961. Han och hans äldre bror John växte upp i en fosterfamilj i Norfolk, norra England. Han var tidigt duktig på fotboll och debuterade proffesionellt 1979 för Norwich City, i en match mot West Bromwich Albion. 1980 fick han pris för att ha gjort årets mål i engelska ligan, i en match mot Liverpool, och när han året därpå skrev kontrakt med Nottingham Forrest var han den första svarta fotbollsspelare i England att kosta en klubb över en miljon pund.
Men det är inte bara detta som gjort att han hamnat i historieböckerna. 1990 blev han nämligen den första proffesionella fotbollsspelaren som kom ut med att vara homosexuell. Detta ledde till våldsamma debatter om att homosexuella inte hade något i lagidrott att göra, han fick ofta utså kränkande skämt både i omklädningsrum och från publiken på läktarplats. Han blev bland annat kallad för "A bloody poof!" av Nottinghams manager Brian Clough. Det blev efter allt detta svårt för honom att spela i England, något som hans många klubbyten vittnar om och fotbollsexperter är eniga om att hans karriär hade gått betydligt bättre om han inte behövt utså allt detta. I stort sett varje år spelade han för en ny klubb och hade även en kort svensk fotbollskarriär, då han under 1993 spelade för Trelleborgs FF. .
1998 blev han anklagad för att ha utnyttjat en ung pojke sexuellt, en anklagelse som visade sig vara falsk och polisen lade snart ner utredningen.Justin Fashanu tog dock ordentligt illa vid sig och 9e september samma år bröt han sig in i ett garage där han samma natt tog sitt liv genom hängning.
En tragisk historia som ger anledning att välkomna årets sporttema på Pridefestivalen som drar igång på allvar på nu onsdag. Även om samhället i stort har en lång väg att vandra då det gäller diskriminering mot hbt-personer, ligger idrottsrörelsen än längre efter. Egentligen ser det precis likadant ut nu som det gjorde då Justin Fashanu var aktiv. Och kan vi komma på enda ytterligare elitidrottsman, som öppet deklarerat att han har en annan sexuell läggning än den enligt normen tillåtna?

I England har flera klubbar tagit tag mot homofobiska ramsor på läktaren, precis som man gjort med sådana som haft rasistiska budskap. Tottenham Hotspurs har till exempel beslutat att helt förbjuda sådana ramsor, med avstängning som följd av de som ändå sjunger dem. Flera spelare har de senaste åren fått utså spott och spe från publiken, och då har det ändå bara handlat om rykten. Värst drabbade har de engelska landslagsbackarna Sol Campbell och Ashley Cole varit, där även media hjälpt till med att placera ut ryktena.
Vad gör då svenska idrottsklubbar? Mest ingenting. Inte tänker de vara med på Pride i alla fall. Knappt någon proffesionell förening tänker delta varken på festivalen i sig eller under paraden. Bara Hammarby IF har anmält någon form av deltagande. Förhoppningsvis gör ändå årets tema att de fördomar som finns inom idrottsröreslen så småningom minskar nu när frågan tas upp och media i alla fall under en vecka eller två skriver om saken. Annars är det risk att fler kommer gå samma öde till mötes som Justin Fashanu, om nu någon ens vågar komma ut.
Det räcker egentligen med att citera Västerås före detta fotbollstränare Liston Söderberg, som visserligen verkar vara en fullblodad idiot på många plan, som härom året fällde följande kommentar:
-Jag har hållit på med idrott i hela mitt liv. Jag har aldrig stött på någon bög. Man brukar få reda på om någon jävel håller på med något skumt i duschen. Hade jag upptäckt någon bög i något av mina lag, då hade han fått sparken direkt. Det är annorlunda inom damfotbollen. Där får du inte vara med om du inte är flata.
Att jag själv funderar över om jag verkligen ska ha festivalarmbandet synligt då jag sticker direkt från mitt RFSU-jobbande inne på festivalområdet i Tanto till Söderstadion för att se Hammarby-Malmö på onsdag säger också en del. Något säger mig att jag lika gärna kunde ha kommit i en AIK-halsduk, men jag hoppas att jag bara nojar.
Läs mer i SVD: Idrottsklubbar nobbar Pride.
4 kommentarer:
Tjena Bajarsvin! Dig känner jag igen... känner du igen mig... :)
hur gick det med armbandet på hammarby-matchen?
ah, jag fick ett gult utställararmband som inte väckte någon som helst uppmärksamhet.
Tja! Sjukt intressant men också deprimerande läsning om Justin Fashanu, hade aldrig hört talas om det här fallet! Att han kom ut så sent som 1990 och att det gick som det gick känns som bevis på hur stort problemet är. Klubbarnas och fotbollens lösning verkar vara att sopa problemet under mattan! Större tryck på klubbarna!!
Skicka en kommentar